Svenska staten vill låna en summa med elva nollor. Det är många även när det gäller nationalekonomi. Men hur går det till att hantera sådana stora summor, hur betalas de tillbaka och hur blir det med Sveriges statsskuld efter ett sådant jättelån? Martin Nordström, lektor i nationalekonomi vid Handelshögskolan, reder ut.
Hur kommer ett land, i det här fallet Sverige, fram till en summa på 300 miljarder?
– Vad jag förstår har man tagit en del poster i försvarsbudgeten och säger att det är dessa som bekostas genom ökade lån. Jag skulle säga att man oftast brukar vilja bekosta investeringar med lån och återkommande poster med återkommande intäkter. Men jag vet inte om jag kan se att det finns någon sådan koppling här.
Hur går det till att låna 300 miljarder?
– Riksgälden är den myndighet som lånar upp pengar till staten. Det viktigaste instrumentet för stora lån på längre löptid är obligationer. En obligation är i princip att staten går ut och lovar att betala en viss summa om ett visst antal år. Sedan blir det en auktion där långivare lägger bud på dessa kontrakt.
Hur finansieras kostnaderna för ett lån på 300 miljarder?
– Om ett lån på 300 miljarder har en ränta på två procent blir det sex miljarder per år - vilket är mycket pengar men inte någon enorm post i statsbudgeten (omkring 1 400 miljarder). Om man vill amortera skulden inom en rimlig framtid är det en större sak men jag gissar att man tänkt skjuta det på framtiden. Jag vet inte var i statsbudgeten som räntekostnaderna läggs.
Varifrån kommer pengarna i ett så här stort lån?
– Vilka som lånar ut kan variera men aktörer i världen som har mycket pengar är exempelvis pensionsfonder, försäkringsbolag och oljefonder. Men det finns även andra - som banker, andra fondbolag, centralbanker och stora företag. Staten får de pengar långivarna är villiga att betala för löftet om en betalning i framtiden. Skillnaden mellan det långivarna betalar och det staten lovat att betala blir i förlängningen räntan på lånet.
Hur förs 300 miljarder över till Sverige?
– De betalas ut till Riksgälden men exakt hur känner jag inte till.
Förs hela summan över på en gång?
– Nej, jag tror inte att Riksgälden ställer ut obligationer till ett värde av 300 miljarder vid ett enskilt tillfälle. Det som talar emot detta är att det finns en risk att man, ungefär, mättar marknaden. De som kan vara intresserade av att köpa svenska statens obligationer kommer att ha olika behov av detta vid olika tillfällen. Det kan därför finnas ett värde i att sprida ut upplåningen. Samtidigt kan det vara billigare att låna mycket istället för ofta eftersom det finns kostnader kopplade till att låna pengar, men man lånar knappast 300 miljarder vid ett tillfälle.
Hur känsliga är sådana här lån för ränteändringar?
– Precis som för bolån beror räntekänsligheten på hur lång bindningstid man har. Sannolikt kommer riksgälden låna upp med olika löptid. Det beror delvis på vilket behov som finns hos långivarna. Det kan även vara så att man uppfattar att vissa löptider ger ”bättre betalt” än andra. Eller att man anser att vissa löptider passar i någon ekonomisk strategi som man följer. Sannolikt kommer inte Sverige vara berett att betala tillbaka hela skulden när den förfaller (alltså när man lovat betala). Det man gör då är att ställa ut nya obligationer som man använder för att betala de obligationer som förfaller. Detta kallas för att ”rulla” skulden. När man ger ut en ny obligation så sätts en ny ränta och denna kan vara högre eller lägre. Det är det som gör skulden räntekänslig. Det finns även varianter på upplåning som har andra risker. Därtill finns det olika typer av kontrakt som staten kan använda för att minska ränterisken, men i vilken utsträckning man gör det vet jag inte.
Hur gör Sverige för att betala tillbaka 300 miljarder?
– Ska man betala tillbaka måste man ha pengar över. Staten får pengar över genom att antingen samla in mer än man använder eller använda mindre än man samlar in - så genom relativt högre skatter eller lägre utgifter. I princip kan man även minska skulden genom att inflationen stiger (om skulden är upplånad i kronor). Men typiskt sett brukar långivare ta hänsyn till inflationsförväntningar när de bestämmer vad de vill betala för obligationen - alltså vilken ränta man sätter.
Sverige har i jämförelse med andra länder en ganska låg offentlig skuld – hur blir det efter ett sådant här jättelån?
– Sverige kommer fortfarande ha en låg offentlig skuld. Statsskulden är ungefär 1 100 miljarder så 300 miljarder är en stor del. Men Sveriges BNP är omkring 6 500 miljarder vilket betyder att skulden som andel av BNP är omkring 17 procent. Om skulden ökar med 300 miljarder blir det omkring 20 procent. Många länder ligger omkring 100 procent eller högre så Sverige kommer fortsatt ligga lågt.
Är det här bra eller dåligt – eller kanske nödvändigt för Sverige?
– Sverige har en låg statsskuld och det är på inget sätt en katastrof om den ökar något. Det som kan vara oroväckande är att detta verkar vara lån som bekostar ”vanliga budgetposter” snarare än investeringar. Om vi ska låna 300 miljarder varje år för att bekosta motsvarande kostnader så kommer det snabbt att gå utför.
– Som vi nog alla vet är det lätt att låna till utgifter och man kan ofta rationalisera det med att utgiften är en investering. Precis som alla med en budget är det lätt för politiska ledare att vilja konsumera idag och skjuta utgifterna på framtiden. Därför är det viktigt att det finns principer att hålla sig till. Det finns utrymme för Sverige att låna mer men det utrymmet går ganska snabbt att fylla. Frågan är om det är detta som vi vill använda vårt sparade utrymme till. Det är en politisk avvägning som är upp till samhället i stort att besvara.
